jag hittade ett inlägg från min första bloog. herregud vad jag blev full i skratt. jag hade glömt hur mycket funderingar jag hade som 20 åring! jag blev nästan lite var i kroppen när jag tänkte tillbaka och kunde känna samma glöd som jag hade då. jag slungades helt enkelt tillbaka till min allra första lägenhet,målar dukar, cigarett fimpar och pulver kaffe..

jag citerar:

"viste ni att allt fler kvinnor skaffar barn innan dem fyllt 23? tydligen så föds det barn i sverige som aldrig förr. jag minns föra några år sedan när jag läste nånstans att barnafödandet sjönk mer och mer för varje år.
jag var seriöst ganska rädd vill jag minnas, tanken på att inga fler barn föddes gjorde mig nervös, men å andra sidan så var jag kanske 13 år, så vi alla vet hur man förstorade upp minsta lilla. ett minskat barnafödande blev i min hjärna som en ny pest epidemi.

men hur som helst. nu är jag inte 13 längre, min ålder har ökat och så har barnafödandet, jag kan klappa mig själv lite på axeln och lugna den där 13 åriga tjejen inom mig och säga "så ja, det var inte så farligt, det vände tillslut".
men istället för att vara lugn över att barnafödandet faktiskt har ökat i sverige, så har jag numera den där 13 åringen i huvet som ställer frågan "men du då? när ska du skaffa barn?".
om denna 13 åring inte bara hade exicterat i mitt huvud utan faktiskt vandrat på denna jord så hade jag troligen slagit henne gul och blå som en försvarsmekanism för att slippa svara på den fråga. men eftersom hon bara bor i mitt huvud så är det inte riktigt så lätt. vem vill slå sig själv lixom?

men jaa. när ska jag skaffa barn?...det känns som att alla runt omkring mig är gravida, eller bor med sin ungdomskärlek och är "lyckliga".. vart tog ungdomen vägen, vart tog alla egotrippade klasskamrater vägen, vad hände med att föverkliga sig själv i första hand?
det ger mig lite smått panik att inse hur fort tiden faktiskt går..eller smått panik var nog att försköna det hela en smula. jag blir så panik slagen att jag faktiskt ville ta livet av mig för jag insåg att jag snart endå kommer vara för gammal för att vara kapabel till någonting, inte ens att ta livet av mig.

nu är det säkert någon av er som sitter och tänker "men snälla tänker du med, din bästa tid är nu".
vadå "DIN bästa tid är NU" vad vet du om det? påstår du att den är fri från krav? fri från vadå? man ska vara ung och vuxen samtidigt, man ska ha pojkvän, bil, hus och gärna barn innan man fyllt 23 tydligen!
så snälla rara människa svara på min fråga, HUR ska jag kunna njuta av denna tid när jag knappt hinner med att kryssa av ett av dessa krav?

20 årskirs är ungefär som när man började gymnasiet. spännande och förväntansfull, men när man väl står där så är man utlämnad och naken och saknar allt som har med identitet att göra."

jag heter caroline och jag älskar mina galna sidor.