Ja det så det ser ut. Den tid vi har tillsammans fina Robert o jag den spenderar vi i sängen. Vi vaknar små pratar lite vilandes på varandras axel, han går till sitt o jag går till mitt. O lagom till att jag intagit denna position igen så hör jag bilen rulla in på gruset. Men vad gör väl det när det kittlar i magen varje gång han har sovmorgon o jag får vila på hans bröst extra länge just den dagen.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar