Usch det var länge sen du var så stark som du är nu. Jag behöver konfrontera dig! Du din jävel som får mitt skinn att krypa, mitt hjärta att krampa o min mage att vrida sig. Ågest. Man vet inte vad det är förens man stött på dig på riktigt. låtit dig bygga bo i sin bröstkorg o tar över ens nervsystem. Jag har tryckt bort dig väl den senaste tiden. Nu hjälper inte mitt skydd längre. Det finns ett hål nånstans i mitt skydd som gör dig starkare o mig svagare. Jag behöver hjälp. Jag ska fp hjälp men just nu, just u skrivande stund känns den hjälpen alldeles för långt borta. Jag hatar dig! Du äter mig! Jag orkar ute kräkS mer, jag orkar inte bråka med dig mer, jag vill bara att du ska dö! Dö dö dö!!
Jag är trött o jag vill sova. Jag ber till alla jävla gudar där ute att döda den jäveln som uppfann ångest. Varför är jag igen grottmänniska som har nytta av flykt instinkten? Jag vill känna att jag flyr från nått konkret, nånting som kan skada mig. Men allvarligt talat. Jag vet inte hur jag kan fly från mig själv?
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar