Hej mina fina. Shit vilken cp dag jag haft idag. Glad-trött-ledsen-orolig-arg-tom-ledsen igen-rädd o tom igen.... Imorn bär det av till stockholm med dokumentation av de 6 senaste åren. Vad är fel , hur börja det, när börja det?.. Vem fan är jag!? Jag har faktiskt ingen jävla aning. Det känns som att alla andra har svaren på vem jag är men -jag då!? JAG borde väl veta? Jag borde väl ha det rätta svaret på -vem jag är?
Jag vet vem jag var förut, jag vet vad jag ville uppnå förut. Jag vet vad jag var rädd för FÖRUT! Idag har jag ingen aning. Jag är rädd för allt... Kan man bara rädd för allt?
Imorgon är första dAgen på resten av mitt liv. Imorgon kastar jag mitt gamla liv åt helvete och börjar om.HERREGUD prestation ångest... Okej jag ska FÖRSÖKA... Imorgon.... Hur många gånger har jag inte tänkt såhär innan? Hur många gånger har jag inte börjat om o kastat runt mig själv men ändå hamnat på samma punkt som när jag starta?
-Fem gånger.
Jag vill bara säga det nu innan jag börjar mitt nya liv, att jag hatar den jag är idag. Jag är livrädd för den jag kommer bli men jag är tacksam för att jag ändå har möjlighet att göra något åt det. Herregud vad jag låter blödig. Men ja kort sagt imorgon börjar min rehabilitering på pbm i Sthlm o jag är riktigt jävla livrädd för resan jag har påbörjat...
God natt!
Puss
Jag hatar i alla fall inte den du är! Lycka till med rehabiltering och allt. Kramar och kärlek
SvaraRaderaDet är okej att vara livrädd, och det är inte konstigt att du är det, egentligen. Stora förändringar är sjukt läskiga (jag satt och nästan hyperventilerade på vägen till jobbet första dagen).
SvaraRaderaMen att hata den du är tycker jag inte du ska, du har gjort mycket fint för många:)
Och förresten, nu är det inte ett dugg läskigt att gå till jobbet längre.
Kram!