Jag vet nästan inget om dig..

Jag kan verkligen inte sova. Jag har en snarkande Hugo vid mina fötter, en sovande Robban vid min högra sida o jag hör hur min bror andas tungt i soffan. Varför kan inte jag somna som dom? Veronica maggios låtar spelas på repeat i mitt huvud och jag slungas tillbaka till alla andra resor jag gjort genom åren. Alla gånger jag packat väskan i hopp om att "nu- nu ska det bli annorlunda, nu ska det bli bra". Denna gången är första gången jag har någon vid min sida, en egen liten familj som packar sina saker tillsammans med mig. Kan inte riktigt inse det. Hur konstigt allting blev, och hur bra allt det där hemska blev tillslut.
Stockholm. Mitt fina älskade Sthlm. Satans vad läskigt det var att för första gången flytta ifrån min hemstad, min familj, mina vänner och allt som var min trygghet. Att jag vågade flytta helt själv till en stad där jag kände ingen är idag för mig helt vansinnigt! ALDRIG i livet att jag skulle göra det igen! Jag insåg det inte då men idag kan jag verkligen se tillbaka och se hur fruktansvärt ensam jag va, Och vad ensamheten kan göra med en människa. Jävlar vad ensam jag va. Så mycket jag idag önskar jag aldrig gjort... Men det tog mig till där jag är idag.

Halmstad... Ja herregud vad oväntat det va. Drömmen om honom o mig fick mig att flytta 40 mil söderut. Hoppet om en bättre livsstil. Jag behövde mer avstånd från det som en gång va jag. Avstånd från Dem som kände mig när jag inte ens viste vem jag var. Jag ville bort! Och nu.. Nästan två år senare ligger jag vaken o tänker samma tankar som så många gånger förut. " det blir bättre nu". På 2 år har jag förlorat något jag trodde var äkta, gråtit över broar som rasat framför mina fötter, skrattat åt det som en gång sårat, funnit det jag inte viste att jag tappat , och framförallt känt något Jag aldrig tidigare känt för någon annan människa. Min fina älskade pojkvän.
Halmstad gav mig inte alls det jag kom hit för att uppnå men jag lämnar det med något så värdefullt att det väger upp. Jag är klar här. Jag kommer säkert inte landa på nästa plats heller, jag kanske aldrig landar... Huvudsaken är att jag inte fastnar.

Ja mina fina vänner, det snurrar i mitt huvud... Hugo snarkar vidare.
Puss