jag har kommit fram till att jag verkligen inte tycker om att vara ensam i dagsläget. jag blev faktiskt lite chockad när jag insåg det för jag har alltid varit en sådan person som verkligen uppskattat min egen tid, nästan varit lite egoistisk när det kommer till sysselsättning. om jag inte kännde för att umgås, då valde jag alltid att göra något för mig själv, men idag vet jag inte alls vart den tjejjen tog vägen, jag känner inte alls igen mig själv när jag är ensam med fyra väggar.. det blir som när man stöder ihop med en bekant på stan, ni vet den där härliga stelheten som alltid slutar med att man låtsas ha något viktigt att göra och snabbt springer vidare. lite så känns det när jag är med mig själv, som att jag vill ha en ursäkt för att slippa, vad som helst..jag tvättar hellre än att vara ensam med mig själv..det gör mig lite ledsen, jag kan ju inte direkt sluta umgås med mig själv...
aja, bara en liten parantes i min lördag, nu drar jag i mig några drinkar och sen är det bartömning på kåren.

ciao!