jag gillar inte maj månad... jag tror inte jag gillar våren överlag jag vill bara dra täcket över huvudet och låta klumpen i magen svälja min energi..men våren sticker envist in sina armar genom persienn-täcket och pushar mig för att ta tag i allt det där som man ska ta tag i när våren kommer. man tvingas ur höstens mörker och förväntas, nästan över en natt, ha glömt hur jobbigt allt kändes, hur tungt det är att gå upp ur sängen ibland, och framför allt, ska man inse hur ens problem egentligen inte är så stora som man tror, med en lätt gest på höger axel borstar man bort höstens envisa dammkorn och VIPS så var livet en dans på rosor igen...