ibland kan jag bli så trött på att jag är jag. tänk vad skönt det kunde vara om man kunde gå in i en affär och köpa olika förmågor? om jag känner att jag har brist på någonting, då behöver jag bara dra fram visa kortet och knappa in koden och vips så hade jag en bättre personlighet...varför har ingen kommit på detta?
frågan kanske borde vara, varför vill jag att någon ska komma på detta? alla människor är la bra på sitt sätt, unika, personliga och sådär mystiskt fina. ja, det ligger väl någonting i det, men jag blev nästan lite arg på mig själv här om dagen, eller arg är nog fel ord, jag tror mer att jag skämmdes lite, det är inte offta jag skämms för någonting som rör enbart mig själv men just den dagen gjorde jag det.
helt oskyldigt satt jag och käkade lunch på stan med två pojkar och den ena kläcker ur sig -"hur går det med dina designer drömmar egentligen?"..han hade en sån där ton som skär in i benmärgen och fräter ordentligt tills du blir röd om kinderna och skyndar dig för att komma på ett "bra" svar...jag kom inte på något bra svar, jag sa bara lite -ja vafan jag ska inte ljuga, det går inte alls...ärligt talat var jag rätt nöjd med det svaret. det var kort rakt och ärligt.
samtalet tickade på och jag inser nu i efterhand att jag är så förbannat feg. han har ju rätt, alla ni har rätt, han är ju inte den första som säger det. -vad har du att förlora Caroline?...jag har absolut ingenting att förlora, men jag vill verkligen inte misslyckas, och genom att inte göra något, har jag inte misslyckats....dock har jag inte heller lyckats..

vart är den där butiken som säljer lite "jävlar-anamma" piller??!